malinsworld

Jag har inte avgett några nyårslöften. Jag tänker heller inte avge några nyårslöften. (Anledning kan vara att jag jämt lyckas bryta dem.. Tål att tänkas på.) Jag förstår inte varför man måste bli en bra människa bara för att det är nytt år. Samma sak med att 'min nya diet startar på måndag'.. VARJE MÅNDAG!! LÖNLÖST!! Jag har ännu inte hittat motivationen för att bli en bättre människa än, samt det verkar alltid vara fel måndag.. Det kan ju inte vara mig och min vilja det är fel på?! :P
jag tror jag är en ganska bra människa., övertygar mig om den saken, och ändå tills jag får motsatsen bevisad samt kastad i ansiktet så ommer jag fortsätta tro det. Jag trivs ganska bra med mig själv! Ha! jag sa det!! :D

De enda två sakerna jag har lovat mig själv, det var inte på en måndag, och det skedde redan förra året, så det räknas knappt som ett löfte, är att jag skulle bli en bokstav rikare på mitt plastkort som låter mig köra omkring som en galning (ansvarsfull medtrafikant, såklart..) på vägarna samt att jag inte skulle återvända tillbaka till den Gröna Ön i form utav Miss Piggy..., full i julmat.. Jag är väl framgångsrikare med ökad bokstavskombination än matlöftet, men håller mig någorlunda till lagomt stora portioner och inte socker HELA TIDEN..
Tacko och lov så återvänder jag snart till min galna vardag där man får vara glad om man lyckas äta en gång per dag i sittande position.. Food-on-the-run har fått en bokstavlig innebörd sen jag började på mitt nya jobb förra maj..

Här hemma kopplar jag av.. närmast uttråkad stundtals, men försöker sysselsätta mig så gott det går. Torsdagen blev det skidåkning i allas vår 'skrämselkulle', KLINTEN! :)
Det var fantastiskt roligt att få stå på skidor utför igen, men ytterst tragiskt att alla de där kunskaperna samt styrkan man hade en gång i tiden då man var aktiv, har försvunnit. Hittade de inte hur mycket jag än letade. Jag tror mamma snott de från min skidjacka.. Hmm.. I vilket fall. Inte förrän på hemväg så började jag känna i kroppen att jag faktiskt använt den på fysiskt sätt.. Och imorse kunde jag knappt stå på benen.. Så SJÄLVKLART tyckte jag att det var en alldeles lysande ide att köra ett Bodypump-pass, samt ett Danspass på 1timme vardera, bara för att riktigt ta kål på det lilla som inte redan värkte och ömmade..
Så nu går, står, sitter samt sover jag med en kudde under den rödfärgade rumpan (ser mer ut som om jag varit olydig och fått smaka på björkriset..)
Är det inte fantastiskt att man tror att man är någorlunda tränad, sen väcker man liv i en muskelgrupp som fått sova ganska länge, och vips så slutar de mesta funktioner i den "vältränade" kroppen fungera.. Man tycker att de starka musklerna borde kompensera där det behövs, istället för att låta det sluta så här..
Tack och lov att det som inte dödar härdar, så överlever gör jag förhoppningsvis.

Var och hälsade på min f.d. hund ikväll. Peggie, en golden retriver, som numera hunnit fylla 11 ½ år och börjar bli både stel och märkbart gammal. Hon är verkligen världens bästa och hon var när jag hade henne, samt ÄR fortfarande, min absoluta ögonsten!! <3
Vi gick på promenad, Peggie och Jag och jag älskade varje minut utav det. Hon var pigg, busig och glad och verkligen levde upp. Hade jag inte vetat hennes ålder hade jag inte trott hon varit en dag över 3.. (en 3åring med stela leder samt höftfel..) Om något händer den hunden innan jag hinner träffa henne igen, då jag vet att mina visiter är mer sällan än ofta, så har jag iallafall det absolut bästa minne utav henne som man bara kan ha!
Men håll tummarna att hon får fortsätta vara så fräsch som hon är nu!!

Imorgon bär det av till Haparanda och 'CapeEast' - Spahotell samt IKEA, med pappa! Ska bli skoj!

Ps. Dagens BODEN: Skulle ner till affären och handla snus åt pappa, ett hedersfyllt uppdrag som man såååå otroligt gärna gör. Traskar "glatt" iväg med Bicko(hund) med öronen stoppade med hörlurar, så man har lite skön musik att sjunga med till. Tar fram mobilen för att byta låt, sätter tillbaka mobilen i fickan, går vidare. Kommer fram till affären, går in, hämtar snusdosan och ställer mig i kön, So far sooo Good. Kommer fram till kassan, och lämnar över snusdosa till kassörska som frågar efter ID, samt 45:-.. ID? Inga problem! Pengar? Inga pro... Eh?? Jo, Problem.. Inte kvar i fickan som jag stoppade de i.. Efter snabbt tanke arbete.. (sisådär en kvart senare samt arga köande kunder bakom mig) så har jag lagt ihop två och två och insett att pengarna måste ha halkat ur fickan när jag tog upp mobilen för att ändra låt.. DAMN!!!! Så får me skägget i brevlådan börja traska hemåt med Bicko utan snus och utan pengar.. (sålt smöret och tappat pengarna, moderna versionen!)
Har nästan kommit hela vägen hem när jag ser något glimma i skenet från lampposten.. Jo, mycket riktigt, där ligger hundringen inbäddad i nyfallen snö, skrattandes åt mig! LYCKA!! :D
Det får mig att inse hur fantstiskt det är att bo i en sån här öde stad.. (förolämpning inlindad i en komplimang, HA!)
FÖRDEL BODEN, som det så fint heter!! Haha!

tjo gott folk. eftersom malin uppenbarligen inte är så snabb på att uppdatera sin blogg, och på så sätt gör sin omgivning otroligt besviken, får hon nu lite hjälp med ett gästinlägg av mig, hennes älskade kollega maja (aka fårskallen). att jag har tid att klottra massa trams även här beror på att jag i måndags lyckades med ytterligare en ofrivillig avsittning(gick om malin i antal, så hon är glad). gött jobbat... olyckligt nog fick foten sig en smäll, vilket jag märkte först dagen därpå då jag inte kunde stödja på den när jag vaknade (för övrigt med en skedandes malin i sängen..eerhm.. what happened last night?). så var tvungen att stanna hemma från jobbet igår(och idag), vilket var tradigt som faen. för att fördriva tiden började jag fundera på vad vi egentligen håller på med här på den numera gulgröna ön. resultatet av min tråkiga dag fast i lägenheten blev nedanstående:

några av de tecken på att man numera är smått arbetsskadad(eller bara skadad i allmänhet) kan vara att man:

inte vet säkert om lägenheten luktar häst eftersom det är omöjligt att märka någon skillnad.
hittar havre i sängen utan att det berör en det minsta (detsamma gäller i skor, hår, innanför kläder).
snart skulle kunna göra en hatt av all halm man hittat i sitt rum.
inte kan reda ut sitt hår.
har en garderob där hälften av kläderna luktar hästskit.
anser att hela skor är överskattat.
tycker att så länge det är rena händer är det väl fina händer..eller? 
vet att med torra händer kan man klia bättre.
går 9-10 timmar, 6 dagar/vecka med skoskav och blir sedan förvånad över att man har blåsor på fötterna.
smackar på folk för att få dem flytta på sig.
jagar kollegorna med longeringspisk för att se hur snabbt de kan springa.
tycker att en måltid inte är komplett utan minst två chokladbitar och/eller en cupcake.
kommer gå med ett gäng gummiband i fickan minst fem år framöver "för säkerhets skull".
börjar dagen med (beroende på vilken dag det är, så ex.) "tisdag känns väl som en bra dag att dö på..?" utan att vara helt ironisk.
avslutar dagen med "jaaa, jag e ikke dö!"
skaffar sin "fake-tan" i ridhuset.
tycker att skottkärra är ett exemplariskt färdmedel.
står med en hästs blodiga huvud i famnen 1,5 tim. och tycker det är intressant. 
tycker att ett dopp i atlanten är ett helt klart godkänt kvällsnöje redan i mars månad.
jobbar ca 60 timmar i veckan och tycker det känns lite.
jobbar nästan 75 timmar veckan därpå och trivs mycket bättre.
ser marken närma sig alldeles för fort och första tanken är "jaha, nu igen..".
blir mer sne över att man gått om kollegan på avramlingslistan än att kroppen är mörbultad.

 och slutligen, att man kommer sakna allt detta otroligt mycket när det är dags att åka härifrån.

när malin kom hem från en otroligt hård dag på jobbet(eftersom inte jag var där och stöttade henne) och läste vad jag knåpat ihop, tyckte hon det stämde så bra att hon ville ha med det här. därav idén att jag skulle gästspela lite(plus att hon ju aldrig får tummen ur och faktiskt skriver någonting själv).

nu ska jag laga mat till mina hårt kämpande kollegor, någon nytta får även en krympling som jag göra.  övriga uppdateringar tycker jag malin själv kan få göra, då risken finns att jag annars avslöjar för mycket...

so long bitches and shoes. har ni tur återkommer jag hit någon dag.

kramar och kärlek

majsan

Mandagen var vi lediga, eftersom att helgen hade agnats at jobb,jobb,jobb! Och lite mer jobb. Som namnt i forra inlagget sa klev vi upp klockan 9 pa morgonen., efter tre och en halv timmes somn. Planen, jo vi hade faktiskt en, trots att vi klivit upp alldeles for tidigt efter alldeles for fa timmars somn, var att faktiskt vara produktiva under dagen. Det gick sadar.. Vi kom ivag strax efter 1 och gick da till posten for att skicka de resterande av Carolines grejor till henne. Hon kanske kommer tillbaka hit, men det blir inte forran om tidigast 8 veckor. Sen passade vi pa att ga runt stan och shoppa lite. Sondagar ar ju i princip allt stangt (Tralee - staden som sover.., JAMT!), darfor far man passa pa nar det ar oppet. Majsan hittade en vaska med inbyggda horlurar, basta inkopet for aret! Den ska med nar vi ska ut och resa!!
Sen hittade vi ett mysigt cafe att ata frukost (snarare lunch eller eftermiddagssnacks) pa.. Klockan hade nu hunnit bli halv 3. Aine's cafe & wine bar - maten var stralande, och vi agnade nagon timme dar. Servitrisen verkade dock latt besvarad over varan narvao. Hon tyckte val att det var ofint att vi agnade all tid at att skratta. Har inte haft sa ont i magen pa lange. Det ar sa kul att vara ute me Majsan., vi har samma mentalitet., och humor! Och fan sa kul vi har ihop. Tackade sedan for oss och rullade ut fran cafet.., ute pa gatan fortsatte skrattattackerna och for en gangs skull var jag tacksam over att det finns jarnposter uppsatta precis overallt langs gatorna. De ar dar for att irlandarna(polackerna, bosatta pa irland) ar erkant usla chaufforer (rattfylla troligen..) och for att inte kora pa fotgangare, kora in i hus eller dyl., sa finns dessa jarnposter strategiskt utplacerade langs med trottoarkanten. Idag fick de fungera som stod at mig da jag knappt kunde sta upp sjalv sa mycket som vi skrattade. Motte Lapplisan Noah pa vagen, han var ute och jobbade. Vi ville lana hans mossa, men han var inte sa pepp pa det.. Han hade ju "ett jobb att skota..", sa vi skuttar vidare och hamnar pa Manor West (shoppingcentret dar allt finns, klad- samt elektronikaffarer, cafen, apotek, mataffarer, restauranger, etc) Sa efter lite fonstershopping samt veckans inhandling av mat, kom vi pa att det inte var nagon bra ide att ga hela vagen hem med tunga matkassar. Far varldens snilleblixt och ringer efter en av mina taxipolare, Steve. Han hade inte haft nagra problem att hamta upp oss att om det inte varit for det lilla kruxet att alla taxichaffisar strejkade just idag (vilket Majsan och jag inte riktigt var uppdaterade om), Bummer! Men, tydligen ar vi valdigt omtyckta av Steve, sa efter lite konverserande sa kommer han anda och hamtar upp oss. Vi bestammer att motas pa baksidan, lite smussel anda, for han skulle fa mycket skit om nagon upptackte att han korde trots att han var pa strejk. Sa himla annorlunda mentalitet det ar pa manniskorna i den har staden. Bryta sitt strejklofte bara for att han tyckte att det var synd att vi skulle ga hela vagen med tunga matkassar.. Haha, snacka om att ha dem lindade runt sitt lillfinger!

Sa i tisdags var vi aterigen pa jobbet, hade ju en forhallandevis "kort" vecka att se fram emot, endast fem dagar, samt Snoris skulle ju komma tillbaka, sa det betydde ju ytterligare nagra timmars cut pa den totala arbetstiden(sa efter avslutad vecka skulle vi sakert enbart ha jobbat knappa 55tim). Med auktionen endast dryga veckan bort sa spenderade idag varan veterinar, med tillhorande assistenter, hela dagen pa att kolla igenom alla pallar som ska visas upp. Majsan fick leka veterinarassistent ocksa och halla i alla galna djur som inte ville sta still. Jag hade i uppdrag att underhalla varan hovslagare som dagen till ara skulle kolla igenom alla fotterna pa pallarna, sa att allt skulle vara i ordning infor den analkandes auktionen. Det gick bra, i ganska precis 10min. Sen blev jag tvartrott., satte mig ner pa en stol och somnade! haha! Avd. "Dags for lite vila?"
Sa tisdagen blev det inte mycket ridet, en hast var vad Majsan och jag lyckades med, resten av dagen var det assistans pa bade det en samt det andra hallet, plus att vi (eftersom att dagen i sig redan var halvt forstord) bestamde oss for att gor lite smajobb som vi hade hangandes over oss (vattna ridhusbottnen, stada lastbilen etc.). Sa tisdagen i sig var inte vad man kan kalla den mest produktiva, men den var intressant och annorlunda!

Torsdagen akte vi aterigen med pallar till stranden, gick faktiskt nastan bra den har gangen och pallarna var inte alls lika motstridiga pa att ga i och blota fotterna. De enda som bokstavligt talat tog sig vatten over huvudena var Nora samt Alizza. Nagon hade pa ett valdigt ostrategiskt stalle placerat en sten i vattnet. Sa lyckligt ovetandes travade vi langs strandkanten nar Alizza plotsligt forsvinner under vattnet. Nora likasa. Inga skador annat an skrubbsar pa bada, men lite lagomt laskigt var det allt.. Sa nu har Snoris ocksa haft sitt premiardopp i Atlanten!

Igar gick vi ut, ytterligare en san dar Crazy kvall som lamnar en forstummad., pa manga plan. I korthet sa borjade vi med ett sakert kort, Sean Og's, for att "get the party started", de hade en Liveartist dar, grymt duktig kille! Fortsatte till Baily's Corner, men det var alldeles for mycket folk, sa efter bara nagon minut hamnade vi istallet pa Deacon. Som tidigare namnt spelar de absolut bast musik dar, blandning av allt mojligt, men nar vi hade en liten paus for att "rensa lungorna" i rokrummet, sa kom en karl fram till mig (jag ytterst forvanad over hans uppenbarelse da han var bade valkladd samt nykter(!)) och fragar om vi skulle vara intresserade i att ga pa nattklubb. Tja, varfor inte?! Sa vi hangde pa denna person, som visade vara agaren av hotellet som hanger ihop med baren samt narliggande nattklubb, sa han leder oss bakvagen in i nattklubben(Syndicate Room).. VIP, eh? Ja tack! Vi dansar vidare dar inne en timme eller sa, innan vi bestammer oss for att ga tillbaka till Deacon. Val tillbaka, tar vi oss varsin ny lungrensing och traffar nagra bekanta. De skulle vidare till en privatklubb, och fragar om vi ska med. Varfor inte?! Sa vi hanger pa aven nu till Velvet rooms denna gangen och efter att allt annat stangt (3) sa partar vi vidare till nastan halv 5 innan vi beger oss hemat. Pa vagen blir vi stoppade av nagra pojkar (smapojkar i det har fallet.., kan omojligt ha varit over 20, samt de kom antagligen fran Tralees "low breed"-omrade(inte mycket vare sig hjarnkapacitet, eller hjarnaktivitet)) och de hindrade varan framfart hemat.. Efter att de val var avskakade kom vi i sang strax efter 5.
Det hander alltid nagot i den har staden.
Just ja., en liten parentes., vi traffade ju Rodney aven igar., vi passerar honom i dorren pa Deacon (vi skulle in, han skulle hem) Han hade en brud i slaptag (medelalders kvinna(hagga) snarare..) och hon verkade lagomt upprord efter att Rod utbytt nagra ord med mig. Jag staller mig neutral samt yrkar mig sjalv oskyldig i fragan.

Idag har inte mycket skett i stugan. Klev upp halv 3, handlade lite frukost, var ute och sprang samt gick upp en bit pa ett berg(utsikten ar oslagbar!). Nu ar jag aterigen pa vag i sang.. Forsoker kampa ikapp lite sovtid!
Godnatt!

Veckans basta: "Horde du??" "Ehh? va?" "Var inte det min kudde som ropade?"